Nyheter/aktuellt

​Detta är en sida där jag skriver lite om ditt och datt som händer mig och min familj.
Det senaste kommer först och där efter i datumordning. 

2019-02-02 Januari avklarat!

Det är en lättnad att januari är över. Jag kan börja tro på att jag får en sommar till. Jag har i alla fall köpt ett årskort på Friskis och Svettis.

Februari är ju ganska kort och med med massor av skidor på TV. I mars har jag tre Årsmöten som jag ska förbereda med diverse verksamhetsberättelser och verksamhetsplaner, så det går mao snabbt mot vår och varmare tider!!!

Ingrid och jag gav varandra ett par böcker i julklapp: Factfulness av Hans Rosling och Becoming av Michelle Obama i original. Den första har jag nu läst klart och den andra är halvläst. Båda författarna är exceptionella och inspirerande människor och båda skriver fängslande och bra!

Förövrigt har jag varit sysselsatt med att ersätta våra två telefoner, Ingrids för att det inte längre gick att köra mobilt bank-ID och min bl. a. för att bluetooth hade lagt av. Vi skaffade var sin Samsung J6. Allt är inte klart installerad ännu men är på gång.
Vi har ju fått in fiber genom väggen och nästa vecka ska resten vara installerad – hoppas jag. Det är i alla fall förberett!
Det går åt massor av tid för oegentligheter och bara strunt!

Christopher, Lynn och Marcus är i Thailand på tre veckors semester. De kommer hem i mitten av nästa vecka.
Mattias har fått löfte om en två i Majorna i Göteborg: 54 kvm och 4 700 i månaden. Äntligen får han förråd så vi kan bli av med alla hans grejor som vi förvarat för honom i 6 – 7 år eller så. Det ska faktiskt bli skönt eftersom de finns överallt i huset.

Jag har nyligen satt upp extrastöden för altantaket och sedan kom snön. Så, det var just i tid! Det kommer lite snö nästan varje dag, inte så mycket men det bygger på efter hand.
Hundarna måste borstas och torkas efter att ha varit ute. När det töar är de fulla med snöbollar som borstas bort med specialborste. Tacka vet jag sommar!

2019-01-16 Leden glesnar

Min kusin Anne Marie Kraugerud, fött Isene, dog 28 december 2018. Hon blev 84 år gammal och begravdes 10 januari, på min födelsedag, i Sylling kirke. Min bror Per och jag deltog i ceremonin. Efter begravningsceremonin var det samling i klubbhuset till Holtsmarks Golf som hör till gården Holtsmark där Anne Marie var gift med ägaren och bonden Nils Kraugerud.
Hon växte upp på gården Haslenes i Lier där jag ofta var gäst. Mina kusiner på gården var som bröder och syster för mig under barn och ungdom. Deras far var min morbror.
Hennes två yngre bröder är redan döda. Ola Isene dog i Alsheimer för 2½ år sedan precis som sin syster och Öystein dog i cancer för ganska många år sedan.

Min kusin Elsa Runde, fött Danielsen, dog 6 januari 2019. Hon blev 91 och begravs nu på fredag 18 januari. Per kommer att delta i begravningen. Hon var gift med läkaren Peter Runde och har bott i Skien, Norge de senaste 40 åren eller så.
Under sin utbildning til sjuksköterska och barnmorska bodde hon en tid hos mina föräldrar och var ofta en omtyckt gäst hos oss i Oslo.
Hennes syster, Ranveig, ligger på ett sjukhem i Tromsö, fullständigt dement. Hon kommer aldrig att kunna åka hem igen.

Min kusin Maria Isene Vaksvik i Sjöholt ved Ålesund har jag inte hört av sedan flera år. Jag vet att hon är dement men vet inte om hon redan är död. Jag ska undersöka detta. Hon är enda dotter till min mors syster Martha. Martha gifte sig med änkeman Elias Vaksvik som hade många barn från sitt första äktenskap, Enride, Martin, Odd, Inge, Snorre, Magda och Arna som jag numera inte vet mycket om.

Vi var ursprungligen 15 kusiner på mors och fars respektive sidor. Många har redan gått bort. Alla bröder och systrar till min far och mor är döda sedan länge och nu återstår endast några få kusiner på min mors sida. På min fars sida återstår, förutom Per och jag, Roald som är son av fars äldsta bror och alla 5 barnen efter fars yngre bror.

Det verkar som om jul och nyår är speciellt farliga. Det är många som dör vid den tiden på året. Klarar man sig bara förbi den tiden, kommer man även att klara sommaren. Det är i alla fall vad jag hoppas på! En sommar i taget! Vintrarna ska man bara överleva. Om sommaren lever man!

2018-12-13 Lucia och snart jul

Jag känner mig lagom glöggfryntlig efter några muggar med Blossa starkglögg med tillbehör.

Jag har blivit fullt godkänd rent hälsomässigt – bara bra värden – vid hälsokontroll på Vårdcentralen. Det gör en glad!
Jag ska fortsätta med mina regelmässiga besök på Friskis och Svettis och har löst medlemskort för 2019.

Jag har tappat en plomb eller en bit av en tand igen! Så, jag ska till Tandläkare Dean om några dagar för att få det lagat.

Vi har fått installerat fiberbaserat Stadsnät och ska nu beställa lämpliga ”tjänster”. Vi kan inte fortsätta med Telias stora TV-paket och har valt Telenor bredband och TV. Vi kommer att fortsätta med vår fast-telefon men nu över fiber. Allt ska vara igång senast 19 februari 2019.

Se där! Livet är inte helt slut ännu!

2018-11-03 Höst

Sommaren är slut men den var seglivat och försökte dröja sig kvar ända till slutet av oktober.
Nå ja, badsäsongen slutade ju tidigare förståss!

Det har varit ganska lugnt med det mesta men Maude har nu hoppat av helt och hållet från Eskilstuna Djurskydd efter osämja med Anne på Djurhemmet. – – – ömma tår! Jag var tvungen att prioritera personalen så att Djurhemmet kan fungera! Alla verkar lättade och ställer upp med många timmars volontärsjobb.

Det kommer troligen att bli problem nästa år vid/efter årsmötet i Eskilstuna Djurskyddsförening då jag och sekreteraren avgår. Kanske även kassören – vet ej detta.
Maude kommer troligen att vilja komma tillbaka – kan bli problem med personal.
Jag behöver inte dessa problem – jag avgår. Det räcker med de utmaningar som finns i Byarådet och i Vägföreningen.

Det är svårt att få med Ingrid på några längre resor. Hon vill helst vara hemma, nära bekvämligheter och mediciner etc. Det är ju dessutom alltid problemet – hur gör vi med hundarna?
Vi tar några kortare turer när vi orkar och väder och annat så tillåter.
​Jag har varit på någon kvällskurs och möten och på min franskkurs (konversation) på torsdagarna. Det får klara sig med det.

Jag har börja läsa böcker igen nu när det blivit ganska lugnt. Det kanske tar sig igen med Vägföreningens övertagande av förvaltning av Parker och Grönområden i Ärla.
Allt ståhej med Länsstyrelsens upphandling av djurhemstjänster rann ju slutligen ut i sanden: vi var förhindrade att skriva på något avtal eftersom Länsstyrelsen krävde att vi skulle vara momsregistrerade och ha F-skattesedel. Men det var en massa kommunikation per mail innan vi kom dit.

2018-07-27 Sommar, sommar, sommar  – – –

Det har varit en helt otrolig sommar!

Sommaren gjorde sitt intåg helgen 5 – 6 maj med lite drygt 20 grader. Veckan efter gjordes en massa trädgårdsjobb: städning efter  vintern och kastanjen hade slått ut bara en vecka tidigare.

Onsdag 9 maj reste jag till Malmö för att träffa Inge Gullander m fl. Vi reste vidare på torsdagen, Kristi Flygare, till Heiligenhafen för bad och för inhandling av öl och brännvin. Jag var tillbaka i Ärla lördag 12 maj med en massa flytande.
Sedan 5 maj har vi haft sol varje dag med några undantag 2 juni, regnskurar, 17 juni med regn och 20 och 21 juni med ganska rejält med regn. Skönt, men inget av regnen gjorde någon större skilnad. Man fick vattna ändå!

11 – 15 juli var jag i Tavelsjö norr om Umeå på årets Riksmöte i Sveriges Naturistförbund där jag satt som mötesordförande. Det var mycket varmt även där men där fanns ju en skön sjö med långgrund sandbotten att bada i. Det var mest gamla bekanta där och det var god mat och trevlig stämning. Jag övernattade på Hotell Södra Berget i Sundsvall på vägen dit. Det var en upplevelse i sig med en fantastisk utsikt över Sundsvall från hotellet på en höjd ovan staden. Jag hade tänkt att övernatta även på hemresan men tog i stället turen i ett svep för att komma hem till Ingrid som inte tål värmen något vidare.

Något mera regn kom inte. Solen sken från mer eller mindre blå himmel och dagstemperaturen steg och steg. För det mesta över 25 grader och från 11 juli även över 30 grader varje dag. Massor av skogsbränder bröt ut över hela Sverige. Några av dessa gick inte att släcka. De skulle få brinna tills höstregnen skulle komma – när nu det blir.

Vi köpte en AC i 2016 som vi endast använde den några få dagar. I år har den gått varje dag som temperaturen varit över 30-strecket och stor del av dagen. Det blir inte mycket man orkar med att göra utomhus när det är så vamt!
Blomrabatterna har vattnats nästan varje dag men gräsmattan har fått behålla sin naturliga bruna färg. Vi hoppas på att den gröna färgen återställs när de mera ihärdiga regnen kommer till hösten – om de nu gör det.

Jag har badat i Ältaren var och varannan dag. Ältaren ligger ca 13 minuter bort med bil från parkering till parkering och är ett nakenbad. Det har varit runt 25 grader i vattnet. Skönt!
Jag är brun som en pepparkaka över det hela. Frågan är om det är sunt med så mycket solande. Det är inte det att jag ligger och solar men jag är oftast utan kläder medan jag gjör saker och jag gör det mesta utomus. När temperaturen stiger över 27 grader och solen skiner från molnfri himmel stannar jag i skuggan eller är inomhus. Jag tål solen bra och blir aldrig bränd.

2 juli klipptes gräset senast och då med kniven satt högt ovan normal klipphöjd. Idag har jag klippt lite på en yta närmast huset där jag faktiskt försökt hålla gräset levande samt närmast rosenhäcken som försöker invadera gräsmattan.

Idag, 27 juli, väntar vi bara på att Det Stora Regnet ska komma och att temperaturerna ska sjunka till under 22 grader.

2018-03-25 Fortfarande vinter

Årsmötena är överståndna och jag är fortfarande ordförande i Eskilstuna Djurskyddsförening och sekreterare i Ärla Vägförening och Ärla Byaråd men jag har varslat att nästa år vill jag inte ställa upp för omval i Eskilstuna Djurskyddsförening.

Vårdagjämning har varit och vi har ställt om uren till sommartid – men! Vi har en enda vintergäck i rabatten och snön ligger i nästan hela trädgården. Det är barmark under träden. – – och det är kallt och det blåser. Jag känner inte alls för att börja göra i ordning inför sommaren. Ingrids bil har stått i garaget sedan tidigt i december. Min bil är hur skitig som helst och har givetvis vinterdäck.

Deklarationen är klar och jag vet hur mycket jag får tillbaka på skatten. Ingrid och jag har varit på banken och ordnat med efterlevandefullmakter. Det är bra att ha när en av oss lämnar jordelivet.

Totte har badats idag. Han badas var annan eller var tredje vecka. Pom-Pom verka hålla sig ganska ren – i alla fall så länge han störtar omkring i snön.

Jag har funderat på det här med att folk ofta ondgör sig över det minsta lilla tecken på religiositet i samhället. Religionsfriheten som är inskriven i grundlagen har i praktiken blivit religionsförbud!
Det är förbjudet att ha skolavslutning i kyrkan. Religionsundervisningen i skolan är avskaffat. Det verkar ju inte som det endast  är muslimsk religionsutövning som man vill åt. Man vill inte störas av att någon utövar sin religösa tro.

Samhället är i stort sekulärt men det har funnits religionsfrihet i Sverige och i Norge långt innan statskyrkan avskaffades. Det är bra att inte en religion är påbjudit och obligatorisk men man måste få utöva den tro man har. Religion praktiseras naturligt i samfunn varför även dessa måste få finnas. Det innebär att religiösa traditioner som ringning i kyrkklockor och böneutrop måste tolereras. Tycker jag!!!  Jag funderar på att gå med Svenska Kyrkan i ren protest och som stöd till en organisation som gör mycket bra i samhället!

 

2017-07-01 Anders Børre ”AndB” Fevang är död.

Han dog plötsligt i badrummet på morgonen denna dag, troligen genom att aortan sprack. Hans dotter ringde mig och berättade den trista, mycket oväntade nyheten.
Han skulle ha fyllt 81 den 14 juli.

Anders och mina föräldrar var goda vänner. Hans mor och min mor hade gått på Danviks Ungdomsskola i Drammen tillsammans. Våra två familjer deltog i en gemensam liten stödförening för Norske Sjömannskirken, ”Sjöspröyt” och vi hade även en ”villagris” tillsammans under kriget mm.

Anders och jag gick i samma klass i folkskolan, Ullevål Skole, i alla 7 åren. I samme klass gick även Tom Birkedal som bodde i samma gård på Stensgaten 41. Per Damsgaard ingick också i vår lilla kvartett av överlevare från denna skolklass. I övrigt var det i stort samma pojkar och flickor som började i första klass och som slutade i sjunde klass. Endast några få tillkom under resans gång men det var vi fyra som utgjorde kärnan i de som tyckte att det var trevligt att träffas igen efter alla år. Det är nu 67 år sedan vi gick ur folkskolan.

Det skulle ha varit vi fyra som skulle ha träffats i San Pedro Alcantara i södra Spanien 21 – 25 maj. Tyvärr fick Tom och Per förhinder men Anders och jag hade några mycket trevliga dagar där Anders och hans hustru Unni Maud har en stor lägenhet.
Vi fick ett bra tillfälle att genuppfriska vår gamla vänskap och trivdes utmärkt i varandras sällskap.

Anders tyckte att han nu hade ordnat sitt liv bra, eftersom han såld sin gamla fastighet ”Furuknatten” och köpt en bekväm lägenhet mitt i centrala Sandefjord. I Spanien ordande han medan vi var där, för de som skulle få använda lägenheten under sommaren och han hade ett hyreskontrakt som han var mycket nöjd med.

Han var, med andra ord, nöjd med livet och så framtiden an med tillförsikt! – – – – – och sedan tog livet plötsligt slut 36 dagar efter att vi tagit farvel med varandra på flygplatsen i Malaga.
Det är mycket trist! Vi hade ju planer på att snart träffas igen i ”fyrklövern”.

Frid över hans minne!

Nu blir det att vi träffas vid begravningen fredagen 7 juli kl 13.00 i Sandar kirke i Sandefjord.
Vi saknar Anders!

 

2017-04-15 Stor Nordlandersk familjeträff i Stockholm

Det var länge sedan vi träffades enbart för att umgås. Senast vi träffades var när Karins mamma begravdes. Trevligt men inte på samma sätt.

Vi träffades hemma hos Patrik och Pardis och deras 8 månader gamla dotter Juni på Kungsholmen i Stockholm.  Patrik sysslar med utveckling av spel och är son till Karin och Karl Nordlander. Karl är Ingrids yngre halvbror. Karin och Karl bor i Skarpnäck i södra Stockholm.

Deras andra son Thomas och hans Jessica var också där. Thomas har nyligen disputerat inom astrofysik med ämnet ”Galactic archaeology with metal poor stars” vid universitetet i Uppsala där de har bott tills nu. Thomas reser till Canberra i Australien för en forskartjänst den 19 april. Jessica ska följa efter lite senare och även ta med deras katt. Thomas forskartjänst är på 5 år.

Vi fick ett exemplar var av  Thomas uppsats. Jag har även gjort försök att läsa uppsatsen men det är mycket där jag inte har en susning om! Det vore ju konstigt om jag bara skulle kunna läsa mig till den kunskapen utan att ha någon egentlig bakgrund.

Förutom Ingrid och jag, kom även Mattias från Göteborg och Lynn, Christopher och Markus från Västerås.
Det blev stor trerätters middag med öl och vin. Mycket trevligt och mycket gott.

Mitt intryck är att vi på något sätt funnit varandra igen och insett att vi trivs mycket bra tillsammans!
Vi ska försöka att träffas hemma hos oss någon gång under sommaren och då även få med Ingrids andra halvbror Edvard och hans hustru Maria och son Marc-Philippe som bor i Gävle. Edvard är professor vid högskolan i Gävle/Sandviken där även Maria har en tjänst.

Vi tog en del fotgrafier vid detta evenemang som finns att se under http://bildgalleriet.isene.se under Halmstad – Nordlander.
På bilden här ovan står de från vänster till höger: Jessica, Thomas, Karin, Karl, Pardis med Juni och Patrik.


2017-02-08 Nytt år – och en galen Trump!

Det blev ju nytt år även för mig – igen! – – och jag har till och med passerat 81 utan att det känns något annorlunda. Det är ju bra!

Mycket sämre är det i USA där Herr Trump tror att han kan diktera och styra som han vill. Han är otroligt duktig på att ställa till det för sig. Han kommer inom kort att explodera av ilska över att inget blir som han vill.

Motståndet mot Trumpen växer och det kommer att resultera i att Demokraterna snart har ett nytt och bättre partiprogram och att de fångat upp alla som anser att Trumpen och de av Republikanarna som slickar hans r—a är helt fel ute. Det kommer att bli en stor seger för Demokraterna vid nästa val – om det inte rent av blir tidigare.

Det är i alla fall ett spännande spel att följa på CNN! Ett bra alternativ till alla skidtävlingar – –

2016-12-13 Blev av med två gaddar – –

Har idag dragit ut två gamla visdomständer i överkäken. De satt längst bak på var sin sida och var fulla med amalgam. Det känns lite blodigt i munnen men det gör inte allt för ont. Båda tänderna har varit möjligt att rucka på en längre tid och det har gjort lite ont att tugga med dem.

Så, nu är det gjort!

7. och 8. december var jag i Oslo tillsammans med min vän Per Damsgaard som jag fick bo hos. Den 8. var vi fyra grabbar från Ullevål Skoles klass 7B, 1950 på Christiania Gamle Værtshus där vi åt en middag och hade mycket trevligt i några timmar. Det var förutom Per och mig, Tom Birkedal och Anders Börre Fevang.

Det är mycket värt för mig att få träffa dessa gamla klasskamrater! Det livar upp tillvaron betraktligt!!

Anders framlade förslag om att vi nästa gång ska träffas i Malaga, Spanien, i maj 2017. Det var hans kone, Unni Maud, som hade föreslagit det, sade han.
Hoppas det blir av!

 

2016-11-08 Tekniska problem, snö och Trump!

Fläkten till nätaggregatet i min desktop började brumma voldsamt här om dagen. Ett par dagar tidigare dog Ingrids printer. Ingrid fick överta minprinter av samma märke och modell och jag köpte en ny.

Efter att ha konsulterat Christopher lyckades jag demontera det gamla nätaggregatet, köpa nytt på Kjell & Co och montera detta.  – – och det fungerar!!! Och även den nya skrivaren fungerar perfekt!

Men sen kom snön, 6 – 7 cm. Vi har en ny entreprenör i Vägföreningen, endast 26 år gammal. Efter att ha titta på resultatet av snöröjningen ikväll, ser det bra ut! Han medger att han svurit en massa men han har klarat av det.
Han fick problem med en husägare som inte tagit bort blomlådorna som fungerar som hastighetssänkande åtgärd under sommaren. De sod mitt i vägen och hindrade röjning.
Det finns några vägar där Eskilstuna Energi och Miljö (EEM) håller på att byta gamla vatteledningar mot nya och där det finns stora hål med avspärrningar i vägbanan. Dessa ställer också till med problem med snöröjningen. Så där finns något att ta tag i.

Själv ha jag röjt framför och bakom huset men det snöar lite lätt fortfarande.

Ingrid och jag har idag blivit vaccinerade mot vinterns influensor. Fungerar det lika illa som förra vintern, blir det inte roligt – – – – –

Ingrid och jag ska nu sätta oss framför TVn för att följa presidentvalet i USA.
Vi håller tummarna för att inte Trumpen ska vinna. Det vore katastrof. Trump är förresten en katastrof i vilket fall som helst!!

Senaste på onsdag morgon: Trumpajazzo vann till allt helvete!  Jag är riktigt skraj för vad som kan hända med en sådan pajas med ohämmad tillgång till USAs kärnvapen.

Trumpajazzos demagogi påminner starkt om en viss gosse som på 30-talet ville ”Göra Tyskland Stort Igen”!

2016-10-24 En sånn höst

Sommaren och hösten har gått utan att det hänt några större saker men –  – – –

Dalior, luktärtor och en massa andra växter blommar fortfarande. Vi har ännu inte haft en enda riktig frostnatt och det har varit tort. Så här års brukar det vara tid at plocka trattkantareller men iår har det varit för tort.

Pom-Pom har vuxit till sig och han och Totte är nu kompisar. Pom-Pom är i stort  rumsren – bara en sällan olycka om vi glömt att släppa ut honom.

Vägen från E20, genom Ärla och vidare fram till Högsten vid väg 55 har blivit nyasfalterad. Jättefin väg. Genom Ärla finns det nu en gång- och cykelbana som tagit lite av vägbredden. Cykelpassager och busshållplatser har tagit ytterligare lite varför vi nu hoppas att främst lastbilarnas fart genom Ärla ska minska något.

Ärla Byaråd håller på med flera projekt i syfte att göra Ärla ännu trevligare och attraktivare. Det är roligt att delta i detta arbete.

Djurskyddet Eskilstuna kommer att lämna förbundet Djurskyddet Eskilstuna eftersom föreningen vill fortsätta att vara autonom. Förbundets styrelse har visat tydliga tecken på att de vill göra om förbundet till ett toppstyrt förbund och det vill vi inte vara med om.
Vi kommer att lämma förbundet från årsskiftet 2016/2017.
I mars kommer föreningen att ha sitt årsmöte. Då har jag varit föreningens ordförande i 4 år. Men jag har även fyllt 81. Frågan är om de vill ha sånn gammal gubbe som ordförande i fortsättningen. Frågan är även om jag vill. Vi kommer att få problem med personal som pensioneras och frivilliga som anlitas lite väl hårt. Det kan bli jobbigt!

Nå ja, det är ju onödigt att ta problemen innan de finns. Nu ska vi ju först ta oss igenom vintern på något sätt.

Ja, så har vi det amerikanska presidentvalet då!  Med galningen, rasisten och isolationisten TRUMP!
Vi får bara hoppas att inte han blir president. Gud bevare oss!!
Han har väl lyckats skada sitt parti å det alvarligaste. Han har lyckats polarisera det amerikanska folk. Han har lyckats skrämma upp ännu mera de som redan var uppskrämda och även de som tidigare inte var så skrämda.
Ett sånt svin till människa!! Han påminner starkt om Hitler på 30-talet! Tvi vale!!

2016-07-14 Vi har blivit med Pom-Pom

I tomrummet efter Milton har vi skaffat en 8 veckors valp av rasen Pomerian,ett riktigt charmtroll som vi döpt till Pom-Pom.

Första natten var jobbig för honom och för oss men redan på eftermiddagen andra dagen verkar han ha funnit sig till rätta i vårt hem.

Totte har dock problem med att acceptera valpen. Totte blev rätt hårt bemött av Pomeranian-familjen när vi besökte dem för att titta på valp – inte så han blev fysik skadat med självkänslan fick sig kanske en knäck. Det kanske kommer att ta ett par dagar innan han vänjer sig med sin nya lekkamrat.

Ta gärna en titt på bilderna på bildgalleriet/isene.se under Våra hundar – – –

2016-07-01 Vår Milton har lämnat oss

Efter flera års funderingar tog vi omsider beslutet att låta Milton få somna in för gott och nu är det gjort – och det var svårt – mycket svårt.

Det var ett svårt beslut men han var aldrig en lycklig hund och han drev oss till vansinne med att pissa inne. Vi lyckades aldrig få honom att sluta med det.
Han hade dessutom problem med lever och tänderna var i behov av sanering för tredje gång.

Milton blev aldrig riktig social. Han var alltid spänd när vi tog honom i knät för att smeka honom och satt aldrig kvar självmant. Han hade heller inte lärt sig att leka som valp.

Vi tror att det var det bästa för honom och för oss att låta honom få sluta sitt liv. Milton blev omkring 7½ år gammal.  Han var ca. ett år när vi köpte honom. Han levde troligen sitt första levnadsår instängd i en bur hela dagarna medan familjen var på jobb.

Vi saknar honom i alla fall och vi älskade honom trots alla fel.

2016-06-19 – 06-21 Folkskoleklasse 7B

Nu har de varit här, Per Damsgaard, Anders Börre Fevang och Tom Birkedal. Det var endast de tre som fortfarande lever och är uppegående och som kunde ta turen till Ärla. Gänget har decimerats en hel del men så är vi alla runt 80 år gamla.
Vi gick ju tillsammans på Ullevaal Folkskole i Oslo från 1943 till 1950 och blev ett fint sammansvetsat gäng med många gemensamma, roliga minnen.

Mina gäster tog sig från Oslo, Sandefjord och Onsøy med bilar till Ärla och ankom Ärla på söndag kväll vid 18-tiden. Vi hade kvällen hemma hos Ingrid och mig. Måndagen tog vi en tur till ställen där vi slapp gå en massa, som t. ex. Mariefred med Gripsholm och vidare till Taxinge slott med goda tårtor och sedan vidare till Strängnäs med domkyrkan och en grekisk Taverna. Vi var hemma igen runt 21.00.  Vitsen var väl inte att studera turistobjekten i detalj, utan det viktiga var ju att umgås och att prata med varandra under trevliga former!

Efter frukost på tisdagen bar det hemåt igen för våra gäster. Jag tror att vi alla, inklusive Ingrid, var nöjda med besöket.
Kanske vi var allra mest nöjda eftersom vi även fick en massa gåvor som vi inte förtjänat!

Ingrid och jag tackar!

2016-05-19 Niclas Nordlander är död

Niclas Nordlander föddes alldeles för tidigt och vägde mindre än ett kg. Han var son till Birgitta och Edvard Nordlander. Edvard är Ingrids yngre boder,

Niclas bodde och hans föräldrar bor fortfarande i Gävle. Niclas blev endast 28 år gammal. Han tog sitt eget liv.

Hans tidiga födsel inverkade troligen menligt på hans utförsgåvor och han led av ADHD. Men han var mycket intresserad i musik och vid begravningen blev vi alla överraskade över hur otroligt många vänner han hade och hur djupt dessa kände för Niclas. Han kände troligen, ibland, stor ensamhet och en djup förtvivlan över sitt liv. Han är saknad av många!

Bilden av Christopher och Niclas är tagen i Ärla 1988.

Begravingen var den 17 juni i Bomhus kyrka i Gävle i vilken bl. a. Ingrid och jag deltog. Här är vad Ingrid skrev till vår söner om begravningen:

Hemma igen efter en l å n g dag till Gävle och åter. Kyrkan var jättevackert dekorerad med blomsteruppsatser (vår var jättefin), ljus, mycket fin musik, både levande och per CD och Birgitta hade sytt det vackra bårtäcke som låg över kistan. Framför var det en trumma med trumpinnar och ett porträtt av Niclas och sen kom överraskningen– det bara vällde in folk som ville vara med, kompisar, gamla klasskamrater, lärare, pedagoger och mängder med vänner. Alla hade en blomma att lägga på kistan vid avskedstagandet. Mycket tårar och kramar.  Både Lora och Birgitta var förvånade över hur stor vänkrets han hade. Den kvinnliga prästen berättade om Niclas i ledig stil och ganska osentimentalt. Hon var bra.

Efter gudstjänsten åkte vi ner på  stan (på Bryggan) och åt en beställd meny. Jag satt mellan Karl och Lora med Maria, Marc-Philippe, Eirik och Karin Nordlander mitt emot. Birgitta satt vid bordet intill med dotter Sara och sin bror Gunnar m flera. Patrik med fru Pardis och Thomas med sambo Jessica satt vid ett annat bord. Även Anne Bronge Nehlin (dotter-dotter till Åke) var där med sin döde brors barn Erica och Ian. Hade inte träffat dem förut.

Lora (Edvard, som går mycket vingligt och dåligt efter olyckan som nästan tog livet av honom) reste sig och höll ett tal, mycket baserat på händelser ur Niclas liv. Fint!

Efter detta blev det livliga samtal och tillslut kramar och ”Ett stort tack för att ni kom”.

2016-03-31 Ingrid har fått en ersättning för den gamla Peugeot:en

Bilderesultat for hyundai matrix 2004Omsider har vi skaffat en ersättning för vår gamla Peugeot som skrotades för 5 månader sedan.

Det blev en blå, lite mörkare än på bilden, koreansk Hyundai Matrix 1.8 från 2004 – lite modernare än Peugeot:en från 1991. Den kommer troligen att användas på ungefär samma sätt, för kortare resor och som backup när den andra bilen är på resa någonstans eller på verkstad etc.

2016-03-04 Ola Steffen Isene är död.

Min kusin Ola Isene på gården Haslenes i Lier är död. Ola och jag var lika gamla. Han föddes 29 maj 1936 och jag 10 januari.
Ola dog 26 februari 2016 efter en lång tid med Alsheimer och med en elak tumör i skallen.

Ola och jag var mer än kusiner. Vi fann varandra redan som barn och har varit goda vänner, nästan som bröder sedan dess.
Ola och hans hustru Tomine och deras sex barn på gården Haslenes har varit en trygg punkt i tillvaron för mig. Någon jag ständigt tänkte på.

Ola blev begravd 4 mars på kyrkogården ved Frogner kirke i Lier efter en stor ceremoni i en fullsatt kyrka (omkring 250 människor). Efter begravningen var det en minneshögtid på församlingshemmet dit det kom omkring 170 personer, stora som små.
Det var många som ville hedra Olas minne! Ola var en stor man i Lierbygden och han har varit betydelsefull även i Den Norske Opera. Ola var stor också för mig!

Olas och Tomines barn och barnbarn och barnbarns barn deltog i begravningen liksom nånga av Tomines släktingar.
​Olas syster Anne-Marie är enda syskon kvar i livet.  Av Olas kusiner deltog Einar Steensnæs och hans hustru, Pål Nordenborg, Per Danielsen och jag i begravningen.

Asrids minnetale over hennes far.

Far ble født hjemme på Haslenes gård 29. mai 1936, han var nr. 2 i søskenflokken på tre. Tante Anne Marie var eldst, og onkel Øystein var yngst. Barndomshjemmet var preget av mye musikk, og alle tre søsknene har drevet mye med sang og musikk gjennom livet.

Far har fortalt at han tidlig lærte å arbeide og ofte måtte hjelpe til hjemme på gården.

Etter folkeskolen begynte han på framhaldsskolen, men måtte slutte igjen fordi han trengtes hjemme, farfar hadde fått isjas og vondt i ryggen.

Seinere gikk han et år på Danvik folkehøyskole, som var en kristen skole. Det ble et veldig viktig år for ham. Han sang i kor og i en mannskvartett og utviklet seg mye musikalsk, også som solist.

I unge år drev han også med friidrett og var aktiv i Idrettslaget.

Militærtjenesten avtjente han i Garden der han var motorsykkel-ordonnans og blant annet kjørte post for de kongelige.  Etter det søkte han seg til gartnerskole og tok to års utdannelse på Gjennestad.

I denne tiden fikk han et mer aktivt forhold til sin kristne tro, noe som preget ham resten av livet. På Gjennestad traff han mor, og de to ble kjærester og lovte å holde sammen resten av livet. Mor flyttet til Lier for å bo og arbeide på Hegg i 1959. de fikk lov å møtes to ganger i uka. Far sykla til mor hver onsdag og mor syklet til Haslenes på lørdag da måtte hun være med å jobbe sammen med far. Hver kveld kl seks hadde de avtale om å vinke til hverandre, mor sto på låvebrua på Hegg og far på haugen og viftet med et lommetørkle.

Sammen begynte de i Lier kristelige ungdomsmusikk der de fikk gode venner for livet. Far jobbet noen år med montering av fyringsanlegg til privat bruk. I 1961 giftet de seg på mors hjemsted, Sannidal.

Planen var å være sammen og dele både arbeid og familieliv hver dag hjemme på Haslenes.

Helt etter planen gikk det ikke når det gjaldt arbeidet. Far ble oppmuntret til å prøvesynge for Operakoret, og ble ansatt der. Yrkeslivet tok altså en annen retning enn han hadde regnet med, og gjennom 23 år hadde han mange spennende opplevelser med mange ulike forestillinger, reiser og turneer.

At det som var en kjær hobby også kunne være jobb, syntes han egentlig var veldig rart. Det ble mange lange dager, når vi tre eldste var små, dro han ofte hjemmefra om morgenen og komme tilbake med siste tog om kvelden. Siden han ikke rakk hjem mellom prøver og forestillinger, hente det at han gikk på kino, vi var nok litt misunnelige på far som alltid hadde sett  de siste filmene.

I seinere år kjørte han mer fram og tilbake og fikk seg en arbeidsøkt på gården midt på dagen. Vi var ofte med Far i Operaen og fikk sitte på restplasser blant publikum og være bak scenen og se alt det spennende og «rare» som skjedde der. Kollegaer til Far har fortalt at Far var et lyspunkt i arbeidsmiljøet og at han hadde omsorg for dem som av en eller annen grunn hadde det litt vanskelig.

Far og Mor fikk 6 barn:
Astrid, Steffen Tryggve, Torbjørn, Kari Tomine, Amund og Ole Peder.  Far og Mor var bestandig flinke til å vise kjærlighet både til hverandre og barna. Det var helt naturlig for oss å se mor og far kysse og klemme hverandre. Det var alltid rom for alle hjemme, også våre venner. Far var alltid blid og morsom.

Det var heller aldri noe problem og komme hjem og vise frem prøver og karakterbøkene til Far, selv om det i blant kunne være noen ngèr, han var uansett fornøyd og skrøt av oss alle og når han spurte om vi hadde gjort lekser og vi sa …ja/jo det har vi jo selvfølgelig – så var det ikke så lett for mor å mase noe mer etterpå.

I det hele tatt så tok far det meste i livet veldig positivt og hadde lite bekymringer. Han satte i gang byggearbeider med først ett hus, senere ett til fordi det første ble for lite og deretter en låve uten å ha lagt så mange planer for finansieringen, «det går bra da» sa han.

Og det gjorde det jo, selv om Mor kanskje hadde større bekymringer iblant.

Far var veldig interessert i sport, vi har vært med på skøyteløp og fridrettstevner og på skiflyvning. Han fulgte bestandig med på sporten på TV.

Han var også veldig glad i biler og likte å prøvekjøre nye , det endte ofte med at han kom hjem med en ny. Bilene til Far var alltid blanke å rene!

Far var veldig sosial og glad i å stikke innom folk, så mang en gang har Mor lurt på hvor han ble av.

Far har i alle år holdt han kontakt med barndomsvennene sine og hadde mange hyggelig kvelder med kameratgjengen. Han var levende opptatt av musikk, også jazz, og et høydepunkt i livet var å høre Louis Armstrong i Colosseum i Oslo i 1952.  Interessen for musikk spredte seg også til de yngre generasjonene, og ved forskjellige anledninger har familien samlet seg til et helt lite orkester bestående av barn, svigerbarn og barnebarn.

I 1977 reiste Far på en 3 ukers møteturné helt til Nordkapp sammen med Gunnar Prestegård, og mor og 4 av barna var med og overnattet på folkehøyskoler og leirsteder. Det var en flott tur. Ellers var vi alle sammen ofte med når Far var rundt og sang forskjellige steder, og iblant ble vi nok litt lei av å sitte på møter.

Som operasanger ble Far pensjonist allerede da han var 53 år gammel, og siden brukte han mye tid på å synge i begravelser og andre anledninger. Han fartet rundt på kryss og tvers og hadde det ofte travelt for å rekke alt han skulle. Det å skulle ut for å synge satt sånn i kroppen på ham at han alltid begynte å varme opp stemmen når han satte seg i bilen, enten han skulle på oppdrag eller ikke.

Far var lett å be både om tjenester og sangoppdrag. Han var trofast med i dugnadsarbeid på Frogner menighetshus og han var stadig ute og sang på møter og gudstjenester.

Mange lierunger har nok opplevd at det ikke ble ordentlig jul før Far hadde sunget «O helga natt» her i kirken på julaften.

I 1999 fikk Far meget fortjent Lier kommunes kulturpris for sin aktive og engasjerte innsats i Liers kulturliv.  Han ble også i denne sammenheng betegnet som et ja-menneske som alltid stiller opp og gleder mange liunger med sin sang i store og små anledninger, til hverdag og fest.

Med årene har Far og mor fått svigerbarn, 16 barnebarn og 7 oldebarn. Far har vært en nær og god bestefar og farfar som likte å være sammen med barna. Han var morsom og leken og plystret, sang og tøyset og tullet og var med på «sisten».

Far hadde god helse det meste av livet. Han fikk nye hofter i 1994 og var lett til beins i alle år siden. Han var sterk i kroppen og sluttet aldri med å bryte handbak og måle krefter med sønnene sine.

Vi har hatt mange fine somre på Eikeland i Sannidal, hvor mor ble født, og for en del år siden kjøpte de hytte ved Ilsjøen rett ved. Det ble et veldig kjært sted som har vært til stor glede for dem siden.

For 7 år siden fikk Far diagnosen Alzheimer, og med årene ble han stadig mer preget av sykdommen. Han fulgte Mor hakk i hæl både hjemme og ute, og han ble boende hjemme så lenge det var mulig. Det siste året har han vært på Frogner sykehjem der han også ble omtalt som et lyspunkt. For et 6 uker siden ble det konstatert at han hadde fått svulst på hjernen, og det medførte at det gikk ganske fort mot slutten. Han døde på Nøstehagen med mor og alle oss barna rundt seg, fredag 26. februar, nær 80 år gammel.

I dag tar vi et siste farvel. VI er utrolig stolte og takknemlighet for å ha hatt en slik far og mor en slik ektemann!

2016-01-26 Skannade stora dokument – släktsträd.

Jag har omsider fått några stora dokument skannade. Jag skulle ha gjort detta för länge sedan men det har glömts bort i flera omgångar men nu är det gjort.

Det första är ett par släktsträd som jag fått efter tante Anne-Ragna som bestefar Ole St. Isene har gjort och som dels hon har gjort. Det handlar givetvis om Isene-familjen. De flesta data hade jag ju redan innan men dettta är ett dokument som min mors far har gjort.

Det ena av två andra dokumenten är ett stort PERT-närverksdiagram ritad med tusch på väv – samma typ av väv som vi använde för  ritningar förr i världen. Diagrammet har jag utarbetat under en studie av Volvos Produktutvecklingsprocess i mitten av 1960-talet. Det är troligtvis en av de första studier som gjordes och dokumenterades i form av ett processflöde inom Volvo och kanske även inom svensk industri. Jag lärde mig otroligt mycket under studien och är även ganska stolt över resultatet. Det är kanske inte så mycket att komma med idag men var det ”cutting edge”.

Det andra dokumentet år en instruktion i form av en väggkalender som inte skulle passa i en vanlig pärm och som nästan skulle tvinga de som gått en kurs i det nya systemet PROST att hänga den vid sin arbetsplats. Instruktionen består av 11 illustrerade sidor i färg. Det var jag som gjorde förlagan som sedan togs fram av en reklambyrå i Eskilstuna. Utöver denna instruktion fanns det ju konventionella rutiner men de är ju inte så roliga.

Alla dokumenten finns nu i databasen och jag har länkat till dessa där det passar. Ett litet lyft!

2015-11-26 Flyktningar till bl. a. Sverige

Världen har drabbats av att människor flyr Syrien och andra länder där det är omänsklig krig, död och förföljelse. Dessa stackars människor behöver ta sig till något land där de kan räkna med att stabilitet och fred råder och där de kan få tak över huvudet och kanske ett jobb så de kan försörja sig själva och sin familj.

De väljer i första hand Tyskland och Norden – inte medelhavsländerna – även om vi har knepiga språk och det är kallt under vintern,

I början var de välkomna och välkomnades som flyktingar ska. Men nu, några månader senare kan Sverige inte ta emot flera. Sverige är fullt! – – säger politikerna.

Minnet från Raoul Wallenberg och de vita bussarna som Sverige är så stolt över, har glömts. Inehållet i Internationalen som sossarna alltid brukar sjunga, låtsas man inte om. Solidaritet gäller endast inom Sverige och endast svenska svenskar och svenskor. Det verkar nu som om Moderater, Socialdemokrater och SD-are har fullständig samsyn när det gäller att hitta på sätt att hålla flyktingarna på säkert avstånd. Man är villiga att hitta på vilka tokerier som helst för att skydda befintliga lagar, förordningar  och byråkrati och sätter detta före medmänsklighet, empati och praktisk hjälp till hjälpbehövande och skyddsbehövande flyktingar! Det är rent skamligt!!

Flyktingar omtalas inte längre som människor som mot sin vilja måste fly sitt land. Avståndet till nazismen och fascismen har krympt – i alla fall något!

Jag skäms både som naturaliserad svensk och som före detta norrman! Jag får antagligen rösta på Centern och Annie Lööf nästa gång jag ska rösta. Det verkar vara det enda möjliga valet.

I det stora hela, är flyktingströmmen en tillfällig sak. De flesta vill återvända till sitt land så snart detta är möjligt. Under tiden vill de allra flesta utbilda sig, arbeta och göra nytta för sig i det samhälle de lever i. I mångt kommer de till att vara den arbetskraft som Sverige behöver när alla vi andra bara blir äldre.

Den tillfälliga merkostnad som flyktingarna medfört kommer troligtvis att visa sig vara en god investering i framtidens arbetskraft.

 

2015-09-30

Vår lilla trotjänare JMW087 har idag gått till skrotning/bildemontering

Vi köpte en Peugeot 205 XR fredagen den 13 oktober 1996 i Västerås och den har tjänat oss väl i nästan 20 år!

Under senare år har den fått stå i garaget under vintern och mest använts till kortare resor. Vi tankade den 3 -4 gånger per år. Men nu blev det ett svårare elektriskt fel, Värmefläkten la av för ett par år sedan men den har gått igenom på bilprovningen utan några anmärkningar.

Vi får väl köpa en ersättning till ”Peggy” till våren.

2015-09-06

Sommaren verkar vara slut. Det öser ner från en grå himmel men blommorna i trädgården står i full prakt. Här visas vår gula Hibiscus med som max 24 blommor samtidigt!

Flyktingarna från Syrien, övriga Mellanöstern och Afrika strömmar mot Europa pga vansinniga krigsherrar i deras hemländer. Det är självklart att vi måste ta emot dem och ge dem asyl och status som flyktingar undan svält, död och förintelse! Det är vår humanitära plikt. Det finns problem men dessa måste vi lösa!

Men – det är även dags att Europa samlar sig för militära insatser i de länder som flyktingarna kommer ifrån. Krigsherrarna och deras medlöpare måste bort och de måste ersättas av någon form för stabilitet så att flyktingarna kan återvända till sina hemländer. Länderna måste återuppbyggas med internationellt stöd och med hjälp av de återvändande invånarna.

Jag tror inte att de flesta flyktingar vill stanna i Europa. De vill givetvis hem till sina respektive länder när det kan ske utan att de riskerar svält och död. Några stannar säkert kvar och de kommer troligen att bidra till vårt samhälles utveckling på samma sätt som tidigare flyktingsstömmar har gjort.

Jag förstår inte de som röstar på och har sympatier för SD.

2015-06-02  Möte med mina klasskompisar från folkskolan!

Vi var en skolklass der de flesta började och slutade i samma klass under 7 år på folkskolan. Vi började under mitten av världskriget och slutade 1950. Sedan dröjde det många år innan vi samlades igen – efter faktiskt 49 år. Nästa år fyller vi alla 80 – om vi lever!

Alla kunde eller ville inte träffas igen men vi som gjorde det hade enormt roligt av att minnas alla bus och tokigheter.

Nu träffades vi igen i Oslo – några få av oss. Det var jätteroligt och trevligt!

2015-04-09  75 år sedan Tyskland invaderade Norge och andra världskriget startade där!

Bilderesultat for Tysk innmarsj i NorgeJag var 4 år och tre månader gammal men jag kommer ihåg när min far fick en lastbil med chaufför att köra oss i säkerhet. Min mor och min syster Ellen fick plats i förarhytten tillsammans med mors väninna fru Fevang och deras minsting.

​Jag fick åka på flaket och det är väl det jag mest minns. Jag minns ju flygplanen också, för det var ovanligt – och soldaterna som marscherade mot Oslo från Fornebu flygplats.

Vi blev transporterade till mors vännina Kjellfrid  Blegeberg och hennes familj på deras gård i Björndalen i Sigdal där vi fick vara ett slag. Året efter byggde far en hytte till oss i skogsbrynet ovanför deras gård. Den hade vi till någon gång i slutet av 1950-talet.
Och nu är det hela 75 år sedan kriget började för min del!
Och 70 år sedan kriget tog slut: 8 maj 1945!

Jag håller hårt på EU och NATO som garanter för att det inte ska hända igen! Tyvärr är det ingen av de skandinaviska länderna som har något försvar att räkna med om en stormakt bestämmer sig! Av ren snålhet och egoism vägrar svenskarna att alliera sig med övriga Europa men hoppas i alla fall på att någon ska rädda Sverige om landet blir anfallet.
Snacka om storkpolitik och bekväm snålhet samt tro på att ingen skulle vilja anfalla det snälla och goda Sverige som har haft fred i över 200 år!
Jag hoppas att Sverige snart tar sitt förnuft till fånga och går med i NATO och att Norden eller Scandinavien bildar en egen försvarsallians inom NATO!

2015-07-13   Bildgalleriet har nu växt till sig

Bildgalleriet består nu av 41 album med över 5300 bilder. De flesta av albumen och bilderna är även kommenterade så man kan läsa sig till vad bilderna föreställer och när och var de är tagna.​

2014-12-09   Vi har lämnat VIASAT och satelitmottagare och gått över till Telia Digital-TV med Bredband 30 Mbit/s etc

Jag hade kommit underfund med att det skulle kosta mindre än den lösning jag har haft sedan 2001 med Viasat via parabolantenn.

Jag skulle dessutom få ett snabbare internet och bredbandstelefoni och hela 50 TV-kanaler!

Dagen efter att detta var beställt pajade TV-decodern för Viasat och vi blev utan TV-program i ganska många dagar. Vi kompenserade det genom att återse den danska serien Matador med 24 avsnitt. Kul fast kanske inte så kul.

Men nu fungerar det! Jag har redan tagit ner parabolantennen.

2014 – november   Ett Bildgalleri har upprättats under mitt webbhotell på one.com

Under denna månad tog jag mig tid att lägga upp ett bildgalleri som sedan dess växt till att i juli 2015 består av 41 album med över 5300 bilder. Många av bilderna skannades från pappersbilder, diapositiv eller negativ film i samband med att jag skapade albumen men de flesta fanns i olika mappar i mitt datorarkiv.

Det är inte klart än. Det saknas ett antal album och det finns säkert en massa bilder kvar att skanna och lägga till i albumen. Jag kommer att ha att göra länge till.

Än så länge har jag endast släppt rättigheter att titta på bilderna till Ingrid, mina söner och min bror men det finns möjligheter att släppa rättigheter till många andra om intresse finns, album per album och användare per användare.

 

2014-08-26   Opererade vänster höftled.

Omsider blev det av. Jag har ju dragits med usla höftleder i flera år men nu har man konstaterat att vänster höftled är värst och att en ny höftled i metall skulle inopereras – en protes.
Operationen skedde på Kullbergska Sjukhuset i Katrineholm tisdag morgon. Jag blev liggande på sjukhuset resten av veckan.
På måndagen dagen före operationen  fick man äta en sista måltid och sedan bara dricka lite saft men man skulle duscha och skrubba sig med något kraftigt medel – 2 gånger med två timmars mellanrum. Vi åkte till Katrineholm vi 4:a-tiden på tisdag morgon och fick direkt klä av mig och duscha i samma tvållösning igen. Därefter var det på med sjukhusets kläder. och sedan fick jag de första tabletterna och blev kommenderad i säng.
Operationen utfördes under ryggmärgsbedövning. Egentligen kommer jag inte ihåg ett dugg. Jag hade ju tagit med mig min mobil med massor med musik. Jag kommer inte ihåg att jag lyssnade på någon musik men jag måste ha tagit en selfie utan att veta vad jag gjorde!
Tiden på sjukhuset efter operationen var inte kul men smärtorna var inte så svåra som jag befarat. Morfin!
Lördagen efter operatioen fick jag komma hem: Sköönt! Fast det är ju ett elende med kryckor, feber och svullet ben mm. Men nu kan det ju bara bli bättre!
3 oktober: efter ca 5 veckor klarar jag mig med en käpp. Jag har inga smärtor alls och jag har faktiskt kört bil själv! Det går snabbt framåt. Min sjukgymnast klassar mitt fall som superlyckad men jag ska träna på gym i 8 veckor framåt för att återfå styrka i alla muskler.
Jag ska fortsätta med kryckor tills 12 veckor efter operationen det betyder fram till va. 47 = mitten av november.  – – – men vi får väl se hur det går.

Nu får det vara slut på att vara nyopererad! Ylva Bodén har utfört slutbesiktning: allt är OK!

2014-07-28  Sålde vår gamla husvagn

Vi köpte vår KABE Smaragd 540DL husvagn 1986 och har haft den sedan dess. Men efter snart 30 år var det dags att göra sig av med den. MTO465 har varit vårt sommarhem i många år. Våra söner har växt upp med husvagnen.
Men sedan år 2000 har det blivit allt glesare mellan gångarna vi varit ute på tur med husvagnen. Varje vinter ska man se till att den inte far illa och man får betala skatt och försäkring samt ta den genom bilprovningen vart annat år. Nu ska jag slippa det bekymret!
Jag kommer att sakna vagnen men samtidigt är jag ganska glad att slippa bekymret.

2014-07-26  Lämnar styrelsen i Sveriges Naturistförbund efter 21 år

Jag valdes in som suppleant i SNF:s styrelse i juli 1993 och har varit ordinarie ledamot sedan 1994. De senaste 10 åren eller så har jag varit Vice Ordförande i förbundsstyrelsen.
Mitt första uppdrag i styrelsen var att utveckla först en svensk och sedan en Skandinavisk Naturistguide. Den senare tillsammans med norska NNF och danska DNU. Guiderna fanns först endast på papper men det kom även en web-version.
Jag har hela tiden haft ansvar för IT och webb och under den snare hälften av min tid i styrelsen har jag haft ansvar för utländska kontakter. 1998 administrerade jag årets INF Världs-Kongress på Galaxen/Partisanen i Blekinge. 2011 var jag ansvarig för arrangemanget EuNat (en europeisk träff mellan 12 nationella naturistförbund) på Gustavsberg Naturistcamping utanför Nora.
Som Webmaster för SNF har jag även deltagit i utvecklingen av Skandinavisk Naturistportal i två versioner med över 50 ingående webbplatser för alla Skandinaviens naturistföreningar och naturistcampingar.
Tiden i Förbundsstyrelsen har varit intressant och givande och jag vet att jag gjort en rejäl insats för naturismen i Sverige. Det känns skönt.
Jag blev avtackad med en hel liter Chivas Regal liksom Inge Gullander som avgick samtidigt som Förbundsordförande. Han hade då suttit som Förbundsordförande i 35 år eller så!
Det enda jag nu har kvar när det gäller förbundsstyrelsen är en plats i valberedningen inför nästa års Riksmöte (Årsmöte).
Nu ska jag ägna mig åt annat! Får väl se om det blir för lugnt!

2013-10-22    Jag har omsider blivit ”Bestefar”!

Mitt barnbarn Marcus Love Pannsit Isene är nu född. Ett litet under!
Vi har ju väntat länge, Ingrid och jag! Men den som väntar på något gott väntar inte för länge!
Det blev Christopher och hans Lynn Siriphanna Haluethai Isene (32 år) som ble först med att leverera ett barnbarn.
Lynn är från Thailand och är än så länge inte så bra på svenska men det ska väl ta sig.
Lynn och Christopher blev lagligen vigda 14 juni 2014.
Marcus har ju vuxit till seg och fått tänder och kan snart springa omkring!
Tyvärr bor de på andra sidan av Eskilstuna, 30 km från Ärla och de har inte bil. Det gör det lite jobbigt om de skall till Ärla och hälsa på.
Bildgalleriet kommer att fyllas på efter hand med bilder av Marcus och hans föräldrar.