Familj i Utlandet, 1970 – 1978

Att få barn och att bo utomlands är givetvis något som påverkar en på mer än ett sätt! Här kommer berättelsen om vår familj i växt från och med vår första tid i Göteborg i januari 1970 till flyttningen tillbaka till Sverige på Parkvägen 20 i Ärla oktober 1978.

Vi, Ingrid och Eirik, pratade med varandra för allra första gången 23 januari 1970 per telefon. En annons i Göteborgsposten och ett brevsvar, var det som löste våra problem med singellivet. Vi träffades fysiskt dagen efter. Efter knappt 3 månader, 25 mars, förlovade vi oss. Ingrid presenterades för Eiriks familj och vänner i Oslo helgen efter förlovningen. Inga problem med välkomnandet i familjen!
Eirik presenterades för Ingrids familj i Halmstad 13 – 14 juni. Åke frågade ut Eirik med 20 frågor och han accepterades i familjen.

Sommaren 1970 åkte vi tillsammans på en Norgessemester 20 – 29 juli – bland annat till Gjövik, Höydalseter, Sognefjell, Gol, Lærdal, Rjukan og Kongsberg. Eirik tjyvlånde en isblå amazon från jobbet (det blev senare förbjudet att använda företagsbilar privat!). Ingrid fick även prova på norsk gammelost – inte gillat!

Vi flyttade in i nybyggda Kobbegården 25 på 73 kvm med tre rum och kök den 14 augusti 1970. Vi tyckte inte vi skulle behöva vänta tills Eirik blev lovlig. Han var ju fortfarande juridiskt gift med sin förra hustru fast hemskillnaden hade gått ut för länge sedan.
Vi flyttade dit från våra olika ungkarlsboenden med de prylar vi hade – inte så mycket. Det saknades en riktig säng och köksbord med stolar och en soffa etc. Det skaffades efter hand. Genom att vi nu hade bestämt oss för att ha gemensam kassa och gjorde upp gemensam budget, kunde vi planera möblerandet av vår nya lägenhet. Det kändes fantastisk för Eirik efter giftermålet med Lillemor! Även Ingrid tyckte nog att livet blev lättre både med ekonomin och med kärleken.

Våran Amazon Sport 1969

Vi köpte en mörkblå Amazon Sport, 1969 modell, 23 april 1971 för kr 9 351. Bilen fick namnet Oscar II. Bra bil!

I Januari 1971 började Ingrid att lära sig köra bil, dels med Eirik och dels på bilskolan. Det gick bra. Över hela sommaren övningskörde Ingrid så snart det fanns en möjlighet. 26 juli körde hon upp och det gick bra! 3 augusti hämtades körkortet på Länsstyrelsen och samma dag körde Ingrid för första gången bil i utlandet (Danmark). Vi gjorde då en resa i Danmark och Tyskland – tvärs över Sjelland och över till Jylland och sedan ända upp till Herning och ända ner till Flensburg. Vi var tillbaka i Halmstad 9 augusti där vi mellanlandade på väg hem till Kobbegården.

Tills döden skiljer oss åt – – – – –

Ingrid och Eirik vigdes på rådhuset i Göteborg 10 september 1972. Härje Stenberg förrättade vigseln. När vi boat in oss i Kobbegården, började vi försöka skaffa barn. Att det skulle ta sig fanns det ingen garanti för, så vi fortsatte ihärdigt. Fram på hösten 1972 förstod vi att det var saker på gång: positiv graviditetstest 5 oktober.

7 juli avreste vi på en något försenad bröllopsresa till Frankrike, Spanien och Portugal. Resan beskrivs under en annan rubrik. Hemkomst först 3 augusti efter omkring 700 mil.

21 augusti 1972 fick Eirik ett erbjudande om ett jobb i Frankrike för Volvo Lastvagnar som han sa ja till efter att ha hört sig för hos Ingrid. Avsikten var att vi skulle flytta till Frankrike och bo där. Från 3 september 1972 och fram till i början av februari 1973 jobbade Eirik växelvis i Göteborg och i Frankrike, i Saviems (numera Renault Trucks) kontor i byn Villiers St. Frederic som hörde till Neauphle-le-Chateau. 6 oktober fick Ingrid följa med för att bekanta sig med förhållandena och för att titta på möjlig bostad i Parly2 i Le Chesnay. Ingrid mådde ”pyton” nästan hela månaden. Hon var ju med Christopher (projektnamn Maj-Björn)! Vi hittade inget då, så Eirik fick fixa det senare.

5 januari 1973 hade Inger och Lennart Svensson ordnat en stor avskedsfest för oss hemma hos sig i Majorna. Hela KD69-gänget var där.

Flytten till Parly2 var strulig med hotellboende och väntan på lastbilen med bohaget. Vi kunde inte flytta in direkt eftersom vi inte möblerna hade kommit. Vi åkte med Tor Lines till Amsterdam och åkte sedan motorvägarna genom Belgien och norra Frankrike till Versailles och där vi tog in på Hotel Versailles. Vi fick bo några dagar på hotellet och sedan blev det några dagar för Ingrid dagtid i den tomma lägenheten innan möblerna kom. Det var rätt jobbigt för Ingrid. Vi fick låna ett par stolar av Stenssons. Vi flyttade in när möblerna kom 8 februari.

Utsikt från 2 Square Montmorency, Residence Auteuil i Parly2 i Le Chesnay.

Lägenheten låg i det fashonabla området Parly2 och upptog runt en fjärdedel av att våningsplan. Man kommer in i en hall med köket till höger och ett badrum till vänster. Vardagsrummet ligger rätt fram med utsikt over en park – bilden. Till vänster går en liten korridor som leder till ett rum som vi använde som gästrum och TV-rum. In ändan av korridor låg en garderob och vårt sovrum. Det fanns ett badrum innanför sovrummet. Badrummen var lika stora och hade plattor upp till ca 160 cm höjd på väggarna. Över badkaret hängde en stor spegel, full med kalkfläckar. När man duschade stänkte det ju på den fåniga spegeln. Medan vi bodde där fick vi tala om för ägaren att badrumsväggen håller på ett gå i upplösning och att marmorplattorna kanske skulle trilla ner. Snyggt, men inte så praktiskt.

Fars första hjärtinfarkt fick han på sin födelsedag, 17 november 1972.
Vi åkte till Oslo och hälsade på Eiriks far på sjukhuset. Sjukhusmiljön och lukterna gjorde att Ingrid svimmade för ett ögonblick. Eirik hann ta henne innan hon föll men det blev ju lite kalabalik. Besöket i Oslo var planerat långt innan men det passade ju bra!

Vi köpte möbler på IKEA, en stereoanläggning, en tvättmaskin och gardiner och en massa annat utan moms, eftersom vi skulle ta med prylarna till Frankrike.

Ingrid och Kerstin strax innan!

Ingrid var stor som ett hus och vi undrade om inte det var mer än en baby på gång.
Eirik hade an kollega, Jan Olsson, vars hustru, Kerstin, väntade barn samtidigt som vi. Ingrid och Kerstin jämförde magar och det var inte mycket som skilde.

Ingrid hade problem med att hålla babyn på plats i livmodern och fick sprutor för att klara av det. Men det gick i alla fall bra till slut.

Ingrid lades på en privat klinik, Clinique l’Heremitage, i korsningen av Rue l’Heremitage och Rue Delaunay i Versailles söndag kväll för att vara på plats tidigt på måndagen då ”hon skulle sättas igång”. Under natten var det åskväder och varmt och Ingrid fick ligga på något svettigt som skulle tåla lite vätska. Hon svettade rejält och det var inte så kul! Födelseprocessen sattes igång med en spruta på morgonen. 28 maj -kl. 12:25 föddes Christopher och glädjetårarna bara rann till på Eirik. Christopher Anders Michel vägde 4,070 kg och var 56 cm lång. Dr. Maillot skötte födelseprocessen och Eirik skötte Ingrid genom att hålla handen, fukta hennes läppar med en svamp och torka hennes svett samt att heja på vid varje krystning. Sedan skötte Eirik fotografering av Christopher inpackad i filtar och med en haklapp som på franska sa ett det var lördag (lundi), etc.

Christopher några minuter gammal.

Två dagar senare fick Kerstin och Jan Olson tvillingtjejer, Malin och Cecilia. Ingrid och Kerstin delade rum på kliniken.
Jan och Eirik hade skaffat champagne som vi la till ”kylning” i takrännan utanför fönstret i rummet. Inte så mycket till kylning men vi hade i alla fall de bästa champagne-glasen att skåla i.

Ingrid och Kerstin skulle ligga kvar en hel vecka, så det blev besök på kliniken varje dag. Fast under lördagen var Jan och Eirik på Le Bourget på flyguppvisning och flygshow. Det var då som en Tupolev 104 störtade efter att ha visat upp sig tillsammans med Concorden. Det var slutet för ryssarnas Tupolev 104 projekt.

Det fanns inte så mycket Barnavårdscentral för oss – vi hade i stället Dr. Brive där vi fick diverse råd och uppföljning av hur Christopher växte och utvecklades. Det var där han blev vaccinerat för barnsjukdomar etc. Det fungerade alldeles utmärkt för oss. Christopher växte till sig snabbt och vi ritade kurva över tillväxten och skaffade vällingpulver och äppelgröt från Sverige eftersom Ingrid inte kunde dia. Det blev bara tok med bröstmjölken. Tyvärr!

Med några kollegor på jobbet.

På jobbet fick Eirik tillkännage händelsen officiellt och bjuda på aperetifer på franskt vis före lunch.

Hemma hade vi ju förberett allt med skötbord, badbalja och riktig svensk barnvagn etc. Hurtsen i skötbordet var laddat med kläder och det hängde kläder i den lilla garderoben.
Sommaren var lika om hörnet och allt var redan grönt utomhus. Livet lekte och Ingrid hade mer än full sysselsättning.

16 juni fick vi besök av Berit och Erling i 4 – 5 dagar. Mycket trevligt! 31 september reste vi med bil till Kiel där vi tog färjan till Göteborg (den vanligaste resvägen). Eirik hade något att göra för jobbet i Göteborg och vi passade på att gå till tandläkare Nilsson på Vasaplatsen.
9 september blev det barndop i Vestre Aker kyrka i Oslo med fest hemma hos Eiriks förälder med vänner och familj. Vi reste hem till Le Chesnay igen 16 september samma väg som vi kom, fast vi mellanlandade i Frankfurt för att besöka bilmässan där den nya lastvagnsserien premiärvisades. Christopher var med och vi blev utskällda av Thage Berggren för att vi hade med en så ung parvel på mässan. Det var i alla fall ingen som blev sjuk under resan!

24 oktober hämtade vi vår bullterriervalp på Orly. Ingrid var mycket ensam med Christopher och Ruffa och hade ofta olika plågor med hälsan och andra problem som hon fick lösa själv eftersom Eirik ofta var borta på tjänsteresor överallt.

15 december reste vi till Göteborg igen med bil och färja. Jag jobbade tre-fyra dagar men sedan blev det besök med julfirande i både Halmstad och Oslo.

Även om vi bodde i ett område där alla andra svenska bodde, ca 15 familjer, så blev Ingrid ofta ensam med Christopher. Många av de andra hade ofta fester och sammankomster som inte vi blev del av. Vi kanske inte var så roade av att supa oss fulla och dansa med kollegans fru? Men det fanns en skräddare bland damerna, Margit Gunnarsson. Hon hade kvällskurser med Volvodamerna i området då och då. Då passade några av Volvo-gubbarna på att ha träffar med Moule Mariniéres och lite vin etc.

På utflykt.

Vi tog med Christopher vart vi än skulle. Vi hade ju en praktisk svensk barnvagn som många franska mödrar avundade oss och dessutom en praktisk, hög barnstol som det var flera som ville köpa av oss. Han var ofta med på restaurant och pizzeria och vi gjorde ju ofta resor omkring i Frankrike för att se oss omkring.

Vi gjorde bland annat en ganska stor resa till Normandie och Bretagne från 28 juli till 5 augusti 1974 med tält som övernattningsmöjlighet. Hade lånat tältet av Halldéns. Vi besökte Mont-St-Michel och St Malo och reste vidare via St Servan, Vannes, Carnac, Chinon, Chateau d’Usse och Tours. Vi avbröt resan på grund helt plötsligt: det blev bara för jobbigt att bo i tält med Christopher och Ruffa, vår bullterrier. Dessutom råkade Eirik välta en karaff rödvin ner i barnvagnen. Eirik var sur redan innan och fick plötsligt nog av campingsemester i tält med baby och hund! Den ljusa tiden på dagen gick åt för att bereda frukost och mata och sedan pissa och byta blöjor, tid för egen hygien samt därefter leta reda på bra matställen där vi kunde äta lunch och dessutom få tid att titta på sevärdheterna. De franska öppettiderna satt också begränsningar. Det gick bara inte. Från Chinon blev det raka turen hem igen, en erfarenhet rikare.

På promenad i Fontaine Bleau med mor och far.

Eiriks mor och far hälsade på oss i slutet av mars. Eiriks mor fyllde 70 år 1 april 1974. Ingen av dem hade varit på en så fjärran utlandsresa förut. Det var mycket trevligt och de fick se lite av Paris och Versailles med omgivningar, bl. a. Eiffeltornet, slottet i Versailles och Fontaine Bleau.

Anne Ritvos och Christopher i Versaille-parken

Under sommaren gjorde vi många pique-nique i Versailles-parken. Vi bodde ju helt intill parken och på den tiden kunde vi åka in med bilen till ett lämpligt ställe där vi kunde bre ut filten och avnjuta medhavd grillkyckling med potatissallad, baguette och vin etc. Det var sköna tider!

Julen 1973 var vi i Halmstad och i Oslo men julen 1974 firade vi tillsammans med familjen Ritvos i Thonon söder om Lac Leman. Vi hyrde ett chalet med utsikt högt över sjön mot Montreux. Huset vi hyrde var stiligt men dåligt isolerat och dragigt. Vi gjorde av med mängder bränsle utan att det blev behagligt varmt. Men vi var alla varmt kladda i rött och åt traditionell julmat från Finland, Norge och Sverige och vi hade det mycket trevligt.
Vi åkte skidor på hög höjd första dagen men sedan blev det töväder och dimma.

Vårat hus (1991) på Durmstraat 58 i Zomergem.

Under hösten blev det snack om att flytta till Gent eftersom den nya lastvagnsserien snart skulle gå i produktion i den nya fabriken Gent och organisationen i Frankrike snart hade gjort sitt. Organisationen och förberedelserna för tillverkning i Oostakker utanför Gent var i full gång varför Eirik ofta fick resa dit för jobbet. I februari 1976 gick flyttlasset till Zomergem där Eirik hade lyckats hyra ett hus endast veckor innan flyttlasset gick.
En av Eiriks medarbetare hade en släkting, Eugéne och Monique Theisebart, som ville hyra ut ett nytt enplanshus i Zomergem. Fastigheten hade tidigare varit en liten bondgård, så tomten var stor.

Vi blev först misstänkta för att vara tyskar men det blev snart rättad och vi blev goda vänner med våra grannar. Christopher blev snabbt som en son i grannhuset hos ”Tante” och ”Pepe”.
Willy och Marie-Therese på granngården hade en dotter, Kathleen, i samma ålder som Christoper.
Granngården omgav oss på tre sidor. Willy och Marie-Therese hade grisar och kor och odlade foder till dessa. De fick två döttrar till och tyckte at det var orättvist att de endast fick flickor och vi som inte hade någon gård skulle ha två grabbar.

Christopher med Tante och Pepe.

Christopher blev snabbt bästis med Pepe och Tante. Det hände ofta att han kom hem från dem stoppmätt med pataten och var helt ointresserad i vår mat. Pepe var gammal och hade varit utkommenderat som gratis arbetskraft i Tyskland under kriget. Han gillade inte Tyskar. Han hade nog plågts rejält av nasisterna i arbetlägret.

Huset var i ett plan med två garage, ett stort och ett mindre i ena ändan av huset.
Dessutom ett plåtgarage. Vårt rymliga sovrum låg i andra ändan av huset. Det var ett trevligt hus i tegel med ett stort vardagsrum med bjälkar i taket och tre stora fönster mot trädgården. Det var en stor öppen spis med en stor stock tvärs över som spiselkrans och ett manshuvud på ene sidan och ett kvinnohuvud på andra sidan. Klinkergolv i hela huset och enkla fönster i aluminiuminfattning. Snyggt men inte så bra ur energisynpunkt på vintern!
Köket hade 5 utgångar, en mot huvudingångens korridor, nedgång till källaren, ingång till Christophers (Senare Mattias) rum, utgång till baksidan av huset och slutligen korridor till badrum, vardagsrum och garage. Inte så lätt att möblera men utrustningen var det inget fel på.

Trädgården var på drygt 4000 kvm men en lång inkjörsel med belysning och rosrabatt. Herr Theisebart hade planterat omkring 400 rosbuskar i trädgården. Det var massor med gräsmattor att klippa när gräset tog sig. Och sedan kom ”mollen” – mullvadarna som lämnade massor med små jordhögar efter sig.

Vi hade egen brunn med brunt, järnhaltigt och kalkhaltigt vatten. Vattenreningsanläggningen som vi hade i garaget hade ett filter som fick rensas ofta. Vattnet gick inte att dricka men det var noramalt. Alla köper dricksvatten på plastflasker. Ibland kom det något som påminde om tomatsoppa ur kranen. Då fick man låta det rinna ett bra tag och förståss rensa filtret.
Vi hade en oljeeldat panna för uppvärmningen. Den var kritisk för uppvämningen under vintern. När den la av blev det snabbt kallt i hela huset pga den usla isoleringen. Det gick åt enorma mängder olja i förhållande till ett motsvarande hus i Norden.

Förförande på Oostende strand.

Vår hyresvärd var en hedersprick som hjälpte oss med en hel del praktiska saker. Vi hade fått målat och tapetserat som vi lille i det nya huset och när Mattias så småningom anlände, gjorde han om det ena garaget till rum för Christopher. Gissa om han blev glad!
Vi hade, som sagt, problem med vattnet som blev rostigt brunt och med oljepannan som la av ibland. Men vi fick kontakt med tjänstvilliga hantverkare och leverantörer. Och vi hade goda grannar som vi fortfarande har kontakt med.
Av någon outgrundlig anledning inträffade problemen nästan alltid när Eirik var på tjänsteresa någonstans. Men vi var lyckliga där!

21 augusti 1975 blev Ingrid opererad: Mattias blev insydd i livmodern. Jättejobbigt i många dagar efter operationen och behövde vila mycket under lång tid. Christopher hade sin första skoldag 1 september, på St. Lutgardis, en katolsk skola (kleuterschool) i Zomergem.
15 september 1975 fick Ingrid sin Renault 4, Blenda. Den kostade 39 000 Bfr och Ingrid var lycklig!
Ingrid var ständig orolig för att Mattias skulle födas för tidigt. Eirik fick passa på och köra försiktigt över järnvägsspår och andra gupp så inte vi skulle få barn i bilen. Ingrid satt alltid med händerna under magen och höll emot.

Vi upptäckte snart att barnbidragen var högre i Belgien än i Sverige och att vi kunde ha direktkontakt med en lokal läkare, Dr. Van der Haeghen. En gång när Ingrid var sjuk, kom han på hembesök och undersökte Ingrid och skrev ut recept på några mediciner. Sedan tog han med sig recepten till apoteket i Zomergem som samma dag kom hem till oss med medicinerna! En omöjlighet i Sverige! Och det var inte enda gången han kom på hembesök. Han var vår familjeläkare under alla fyra åren.

Redan när vi upptäckte att Ingrid var gravid igen fick vi kontakt med en läkare som var sjef för den gynekologiska avdelningen vid Akademische Ziekenhuis i Gent, Dr. Van Kets. Det var förstklassig behandling från dag ett!

Någon vecka gammal Mattias

Vi hade besök av många under sommar och höst. Bland annat var Misse där en tur sent på hösten. Hon var kusin till Ingrids mamma. Mina föräldrar firade jul hos oss och dagen för Mattias födelse närmade sig. Mattias var ju insydd i livmodern för att inte bli född för tidigt. Ingrid hade ständigt en känsla av att han var på väg och det var plågsamt.

10 januari fyllde Eirik 40 och vi hade stor fest för kollegorna på Volvo. På söndagskvällen i början av 38:e graviditetsveckan blev hon inlagt på Akademische Ziekenhuis i Gent och på måndagen 12 januari 1976 föddes Mattias. Han var ganska ful och hade en massa hår på öronen. Men det tog inte så lång tid innan han hade blivit riktigt söt och rar.
Fantastisk 40-årspresent!

Somrarna var varma och långa och trädgården tog mycket tid. Den var på över 4000 m2 med mest gräs och det fanns omkring 400 rosor. Dessutom hade vi ”mollen” (mullvadar) som grävde upp massor med jordhögar.
Vi hade ofta besök från Sverige och Norge. Eiriks föräldrar var där och Marianne, Ingrids mor, var där en gång.
Berit och Erling besökte oss och Agnete och Jim kom med sina barn sommaren 1976. Det var 34 grader varmt och vi åt bara glass och melon. Det var då som Mattias och Jens delade barnvagn skafföttes och Sofia och Christopher sprang omkring utan mycket kläder.

Lundmarks på besök

Far dog 7 december 1976 och det blev begravning i Vestre Akers kyrka 16 december. Han blev 73 år gammal. Otroligt trist. Vi åkte Till Göteborg via Kiel och vidare till Oslo den 14:e och tog in hos Berit och Erling. Eirik övernattade hos mor. Det blev kyrkkaffe hemma hos mor efter begravningen med många släktingar. Det blev mycket resande den julen. Vi reste till Halmstad 18 december och var där över julen. Sedan till Oslo på Annandagen och var i Oslo till 2 januari då vi åkte hem via Göteborg – Fredrikshamn och sedan genom hela Jylland. Hemma igen på måndagenen.

I slutet av januari blev Christopher sjuk med öroninflammation. Vi var hos en läkare på Copur Links och fick 29 september stucket upp höger trumhinnan. Det var mycket smärtsamt men han blev snart mycket bättre efter det. Men det kom tillbaka i mars tillsammans med influensan. 7 juni blev han opererad för tonsillerna på ett lasarett i närheten. Eirik följde med och var även där när han vaknade efter narkosen. Det blev mycket med luftvägarna 1977 men sedan dess har han inte haft sådana plågor.

Här är hela familjen i Granngården med farfar Rudolf, Marie-Therese, farmor X med Y på armen, Ingrid och Willy.
Brnen framför är Z Christopher, Kathleen och Mattias.

Det blev många turistresor till Brygge med sina kanaler och sevärdheter, till Bryssel med Grand Place mm och till Gent med Gravensteen, katedralen St. Baafs med sitt berömda altare mm. med våra besökare.
Berit och Nils Nilsson besökte oss i påsken 1977 per bil med sommardäck. Det var de enda dagarna med snö och halka det året.
I vår lilla familj tog vi ofta resor lite längre bort, bl.a. till London strax innan jul 1977 och en annan gång till Ardennerna. Man bodde ju mitt i Europa.

Resan började i påsken, avresa 2 maj 1978, med bilen till Provence och Rivieran. En fantastiskt fin resa med två snälla och samarbetsvilliga barn. Vi hade inte bokat några övernattningar men det ordnade sig alltid på något sätt.
Vi var och tittade på Pont-du Gard. Christopher och Eirik till och med gick över akvedukten. Vi besåg påveslottet i Avignon, Amfiteatret med mera i Arles, Nimes, Le Baux, Äix-en-Provence, Marseille, Nice, St Jean-Cap-Ferrat, Cannes, Monaco, Chateauneuf-du- Pape, otroliga Fontaine de Vaucluse och amfiteatret i Orange mm! På vägen dit reste vi genom alla vinbyarna från Dijon via Macon, längs Saone och Rhone genom bl. a. Beaujolais.
Hemkomst 13 maj 1978 efter en nattlig bilfärd direkt från Orange till Zomergem med barnen sovande i baksätet.

I Arles maj 1978

Resan finns dokumenterat i fotografier på Bildgalleriet. Detta var en resa vi fortfarande lever på! Det var i stort den sista större resan innan vi flyttade tillbaka till Sverige.

Den 19 augustitog vi med Marianne hem till Zomergem efter semestern i Halmstad och Oslo.
25 augusti 1978 tog vi med Marianne till Paris på et turistresa över hela helgen. Hennes första bsök i Frankrike. Vi visade var vi hade bott i Parly2, tittade på Versailles, Quartier Latin, Louvre, Notre Dame, Luxembourg-trädgården etc. och besökte diverse restauranger. 30 augusti reste vi hem igen till Halmstad och Göteborg via Kiel med Marianne, Ingrid och grabbarna.

Sova kan man göra där man är.

Redan under juli hade Eirik av Sten Stensson fått ett erbjudande om ett jobb i Eskilstuna. Det diskuterades under hösten och det beslutades till slut att han skulle börja på Volvo BM i Eskilstuna 1 oktober 1978.

Det var mycket om och men runt hemtransport av möbler och annat bohag till Sverige och det gällde ju även att skaffa en lämplig bostad. Vi var runt och tittade på flera olämpliga. Eirik hittade till slut ett hus i Ärla efter ett tips från Stens sekreterare – endast tre veckor innan flyttlasset skulle komma.
Det gällde ju även att få de franska skattemyndigheternas tillstånd att lämna Frankrike med ett flyttlass och hitta transport för Ingrids Renault. Men allt ordnade sig till slut även om det tog lång tid innan vi fick Renaulten hem till Ärla.

Tullen väntade på flyttlasset i Ärla men de var endast intresserade i de krukväxter som vi hade med i lasset. Allt vin och sprit gick igenom utan problem!

Huset i Ärla visade sig passa oss perfekt! Det ligger endast 400 meter från dagis, förskola och skola på en gata med mycket lite trafik. Parkvägen heter så på grund av att det finns en park mitt emot vårt hus. Det ligger även en tennisbana på andra sidan av gatan (nu nedlagd).
På andra sidan av huset är det endast öppna åkrar så långt ögat kan se.

Övervåningen var inte färdigt inredd när vi flyttade in. Golven var inte lagda men det gjorde inte så mycket. Vi hade plats nog på bottenvåningen.
Så småningom blev golven lagda på övervåningen så vi kunde utnyttja de 60 – 70 kvm som fanns där.

Enda nackdelen var att det var lite långt till jobbet. Både Ingrid och jag hade jobb i Eskilstuna, Ingrid på lasarettets bakteriologiska labb och jag på Volvo BM, i huvudkontoret, mitt i stan. Det gick ju bussar men det var skönt när Ingrid omsider fick sin Renault från Belgien.
Eirik fick först en Volvo 343 (”Remjohan” som Volvo ”ärvt” från DAF) som var lite lömsk att köra på hala vägar. Vi hade i alla fall transport!

Resten är som man säger ”Historia”. Det mesta av det som hände sedan har troligen våra söner bra koll på.

Nog har vi orsak att prisa oss som tacksamma, lyckliga och lycksamma!

Huset i Ärla sommaren 1979