Semester 1972

Ingrid och min semester 1972.

Vi hade en begagnad, mörkblå Volvo Amason Sport med någon slags plastsäten men i bra skick. Bilen hade en kraftig B18-motor med dubbla SU-förgasare.

Stenalines färjor från Göteborg till Kiel var det naturliga första valet. Avresa 7 juli. Det tog oss ju direkt ned till kontinenten. Vi åkte via Nederländerna och Belgien till Paris som en första etapp. Vi besökte Louvren, Notre Dame, Eiffeltornet, Montmartre och slottet i Versalles mm. Därefter forsatte vi mot Spanska gränsen vid Irun och vidare mot Torrelavega vid Santander. Vi besökte den berömda grottan vid Altamira som man då kunde gå ner i och se på de fantastiska målningarna på väggarna i grottan.
Färden gick sedan mot Santiago de Compostela men vi stannade på ett par ställen innan dess, Gijon och Villalba där vi övernattade på de kända paradorerna. Katedralen och klostren i Santiago besågs. Dystert men imponerande. Resan gick vidare till Viana do Castelo strax över gränsen till Portugal och strax därefter till Barcelos, Braga och Guimaraes. Den imponerande anläggningen Bom Jesus besågs och fotograferades och vi inhandlade souvenirer. Det var svinaktigt varmt och vi svättades ymnigt när vi gick upp alla trapporna. Det växte en sorts mimosa bredvid trapporna med underbart vackra blommor och det fanns en bra restaurang på toppen med god mat och kylda drycker.
Porto fick inte missas och vi provade flera portviner med bra resultat – och utan några insidenser trots något onykter bilfärd därifrån. Men blev kanske lite onödigt glad.

Ingrid på restaurangen i Jaktslottet i Buçaco

Efter tillnyktring kunde vi fortsätta till Buçacos nationalpark och besöka det lyxiga jaktslottet som nu var en fin restaurang. Massor med fina Azuleios. Vi tog oss sedan till Coimbra som vi besåg, framför allt universitetet och sedan till Batalha och Alcobaça med sina enorma, fantastiska kloster. Portugal har massor med fantastiska kyrkor och kloster sedan 1500-talet då landet fick in stora rikedomar från sina kolonier och sin handel. Landet har varit ganska förskonat från krigens förstörlser och klimatet har inte förstört så mycket. Diktatorn Oliveira Salazar satt fortfarande med makten i Portugal i 1967 men dog 1970.

På pensionatet, Estrela do Mar, på den stora sandstranden i Praia do Pedrogao blev vi några dagar och gjorde utflykter därifrån. Bland annat till Fatima – också det en imponerande katolsk anläggning där Ingrid fick en tillsägelse om olämplig klädsel (bara armar). Fatima är en av de viktigaste platserna inom katolicismen.  Den 13 maj 1917 uppenbarade sig Jungfrun för tre barn. Ett av barnen, Lucia, levde fortfarade i ett kloster utanför Coimbra när vi var där. Årsdagen firas varje år med många tillresade pilgrimmer.

Ett vackert mosaikgolv i Conimbriga.

Vi besökte Conimbriga som var resterna efter en romersk stad/bosättning med fantstisk vackra mosaikgolv.

Resan gick sedan till Obidos med sin ringmur, vita hus, aqueduct, trånga gränder och mycket blommor. Vi träffade ett amerikansk par där som vi delade mat och vin ned på torget!
Nu började det närma sig Lisboa men på vägen dit tittade vi på det fantastiska och enormt stora biblioteket i Mafra, klostret  och palatset i Sintra och Pena Palace, Colares, Cascais och Cabo da Roca som är Europeiska kontinentens västligaste udde. Pena Palace var fantastisk med sina azuleios och klostret i Sintra hade ett imponerande kök.

I Lisboa tittade vi på ett äventyrligt museum med hästvagnar från bland annat Filip den andres tid och Capucinerklostret samt själva staden med borgen Sao Jorge. Naturligtvis gjorde vi också ett besök på en restaurang i Alfama med fadosång.
Ett annat lite minne från resan var besöket på Estufa Fria mitt i Lisboa. Ett gammalt stenbrott som gjorts om till ett underbart exotisk växthus men bl.a. söta andkycklingar.

När vi sedan börja vända hemåt passade vi på att besöka städerna Evora och Elvas nära Spanska gränsen. Vi sökte svalka i en romersk arena utanför Sevilla och besåg även staden men åkte sedan vidare till Cordoba. Utanför Cordoba fanns ruinerna av Medina Azzarah som vi svor på vi skulle besöka igen om 10 år. Det har tyvärr aldrig blivit av. Mezquita de Cordoba  besöktes ganska grundligt eftersom det var mycket svalare där än utanför och i bilen.

På vägen hem genom Spanien besökte vi även ännu en parador utanför Albaçete där jag fick lämna Ingrid i pant medan jag åkte in till staden för att skaffa mera Spansk valuta. Hon var en smula nervös vid det tillfället. Observera att detta var på General Francos tid vid makten.
Via Barcelona satte vi fart hemåt längs Franska Rivieran mot Genéve och vidare via Hamburg till Kiel och färjan till Göteborg. Vi hann i alla fall se Hagenbecks Djurpark som hastigast.
Et annat kärt minne på vägen hem: Vi övernattade i Meximieux och hade inhandlat en stor mängd härlig, mogen frukt av alla de slag. Vi åt frukten över ett handfat på rummet tills vi nästan sprack. Underbart! Fast dagen efter uptäckte Eirik att det en bra restaurng i samma hus, Logi de France. Den missade vi, fast  – – – –

Hela resan tog fyra veckor var på över 700 mil – och bilen höll! Vi var hemma igen 3 augusti 1972. Det var en fin, om än lite sen bröllopsresa!

Resan finns dokumenterad i bild på https://www.bildgalleriet.isene.se